Jessicas sida

Kom i väg till Stockholm idag som planerat tack och lov,mår mycket bättre men känner att jag inte är helt hundra.Huvudet dunkar och jag är trött,trött!!
Hur som helst så blev det en riktigt trevlig dag,även om jag vaknade med miljoner fjärilar i magen.
Flyga tillhör definitivt i mina favorit-sysselsättningar och jag var ordentligt nervös i morse,
både för flygningen och för själva intervjun jag väl skulle göra framme i S-holm.

Kom iaf till Växjö flygplats (eller ja,Smalands airport-som den så fint heter nu mer ;-) och kände hur hjärtat dunkade och jag sprang på toa miljoner ggr,samtidigt som jag messade med Caroline som är minst lika flyg-rädd som jag,och som förstod hur jag kände mig :o)
Kan inte för mitt liv förstå varför jag är så rädd egentligen,var absolut inte flyg-rädd tidigare,det är något som smygit sig på mig allt eftersom åren går och det blir inte bättre snarare tvärtom så blir det värre och värre för varje gång.
Jag tror det är känslan av att inte ha nån kontroll som är jobbig,och känslan av att veta att skulle något hända så har man i regel inte en chans (även om jag vet att oddsen att det skulle hända något är betydligt större i en bil tex)
Däremot så gick det ganska så bra när vi flög hela familjen tillsammans till Teneriffa i januari,dels var jag tvungen att skärpa mig för barnens skull och dels kändes det tryggare att liksom ha alla med.

Kunde dock inte låta bli att skratta åt ett minne för några år sen,när jag,Caroline och en tjej som heter Linda skulle flyga upp till Stockholm för att gå en utbildning i början av vår tid på SOS.
Både jag och C var hel-nervösa och inte blev det bättre av att när vi skulle gå på planet så var det fullt med vätska (av nåt slag) under hela planet och det såg minst sagt ut som nåt hade gått sönder,
så jag höll på att stirra ihjäl mig i planet.
Vi stimmade tom upp stackars Linda som eg inte var ett dugg flyg-rädd ;-)
Sen kom vi upp i luften och 5 minuter senare så talar flyg-kaptenen i högtalaren och det FÖRSTA han säger är att han har tråkiga nyheter.
Mitt hjärta stannade nära på då!Trodde vi skulle störta på fläcken :o)
Tills det visade sig att de hade fel på vatten-tanken och hade fått tippa ut allt vatten (det vi såg på marken så klart) och de kunde inte bjuda på nåt kaffe under flygningen,DET var alltså den tråkiga nyheten.
Snacka om att skrämma slag på oss flyg-rädda *ler*

Nåja,framme i Bromma tog jag flyg-bussen in till City-terminalen och träffade en kvinna från huvudkontoret där och hade min intervju (som alltså var till underlag för om jag skulle få gå handledar-utbildningen i vår)
Det var en ganska svår intervju som handlade väldigt mycket om min personlighet och hur man handskades med olika situationer men det kändes trots allt ganska så bra och jag var enormt lättad när jag gick därifrån!
Pratade med min chef 10 minuter senare och fick då veta att jag blev godkänd :)

Sen mötte jag min vän Sara (som jag inte träffat på över 2 år!!!!) och vi gick en runda på stan och kikade lite i affärer,handlade lite jul-saker på Åhlens och presenter till barnens adventskalendrar.
Sen gick vi och satte oss på Pizza Hut och åt lunch och pratade och pratade!
Jätte trevligt & mysigt på alla sätta och vis!
Hade definitivt kunnat stanna kvar i Stockholm betydligt längre :-))

Flygningen hem gick bättre än resan upp men det var med stor lättnad jag klev av i Växjö igen.
Väl hemma så var mamma och pappa här med barnen och det var bara att sätta sig och äta middag,
underbart att slippa laga mat på en hel dag :)
Nu ligger barnen i sängen och jag ska lägga mig i soffan och se "Prison break" som jag spelade in igår!